Walk run die

Det här med motion är så mycket lättare när Morgan är hemma. Idag drog jag och Vera gåendes mot byn, när Morgan fixade med barnen. Skönt att gå utan vagn, dessutom kände jag mig full av energi.
Det hände nåt under graviditeten som gör att jag känner mig ostabil, jag måste liksom koncentrera mig för att gå rakt, benen svingar iväg, och allting hoppar (?).
Men som sagt, mot byn! Det är nerförsbacke typ hela vägen och när jag svängde in på grusvägen fick jag sånt flow att jag började springa. Hepp hepp, Vera springer snyggt bredvid och jag försöker pressa mig, liiiite till. Går och springer om vartannat tills vi kommer på asfalt igen. När vi kommer fram brinner huvudet på mig, och Vera, den tönten som jag måste asa efter mig på slutet, har ju hållt igen så pass att hon inte ens flåsar.

Ett par timmar senare känner jag att jag har väldigt ont i höfterna och jag spekulerar i om det kan va så efter graviditeten? Är man liksom lite svag i fogarna eller nåt? Och om det är så, ska jag träna på för att stärka eller lugna ner för att läka? Nån som vet?

Och på eftermiddan drog vi på studiebesök på Yangtorp, coolt! Jag la ut ett album på Facebook, 120 bilder lyckades jag ta med mobilen. Det är ett otroligt bygge det där. Tänk att få en sån vision, och sen förverkliga det oxå! Och att man bor så nära och aldrig sett det, men nu kan jag bocka det från min lista.