Pärs

Om man börjar från början började det förra lördagsmorgonen. Rocky hade vaknat och låg och lekte i sängen, han blir ledsen och Morgan går för att kolla vad som hände och då hade Rocky kräkt. Vi satt hemma hela dan men Rocky var som vanligt, så när det blev måndag lämnade jag på dagis men förklarade förstås vad som hänt. Allt var ok och jag åkte och jobbade.
Det blev en riktigt jobbig dag med ryggont och sammandragningar, och jag tänkte att det är nu det börjar, gravidgnället. Körde hemåt och mådde sämre och sämre, kunde inte äta hemma och Rocky bölade och ville gå och lägga sig.
Sen började det, jag spydde, Rocky spydde och sen spydde vi lite till. Det kändes fantastiskt jättebra att både han varit på dagis, och jag på jobbet.

Spyendet slutade här och nu kom nåt annat, yrhet, trötthet och svidande mage. I torsdags var Rocky pigg, men det var minsann inte jag. Just då var jag väldigt tacksam över den där paddan vi köpte. Och i fredags vad Morgan hemma och aktiverade.


I lördags var första dan jag orkade stå på benen mer än 10 minuter.
Fy, det här var inte kul.