Ingen jaktlycka.

Nope. Ingen råtta i fällan i natt heller. Jag vet ju att där är mycket aktivitet, varför vill dom inte gå i fällan då?
Jag har iallafall insett att det inte är nån ide att ta hem kaniner igen så länge det är så här, och även om jag får tag i nån råtta kommer de lätt tillbaka. Så idag har jag börjat att riva hagarna. Känns lite hånt när jag hade sånt jobb med det förra sommaren.
Planen nu är att riva skiten, gräva av så det blir plant igen, och samtidigt bli av med alla äckliga gångar. Sen är frågan om man ska gräva djupt och fylla på med makadam som borde vara svårare att gräva sig genom eller bara göra det plant och lägga plattor så pass tätt att inget varken kan gräva sig ut eller in.

Det är en senare fråga. Just nu är jag rädd för rått attacker när jag är där och rotar. Jag har hittat ett bo under varje bur


och ni vet att jag berättade att en hona byggt bo? All päls är borta och det ligger väl nån äcklig råtta och gottar sig i.

Jakten fortsätter!

Trött på skiten.

Jag har kommit på vad det är som ätit upp mina kaninungar, djur som gör såna här hål.


Folk jag pratar med säger råttor och jag tror på dom. Vi har ett kärr här bakom huset, omringade av bondgårdar, så varför inte? Nu ska man bara fånga jävlarna. Jag har införskaffat två slagfällor och en burfälla och efter två dagar kammat noll. Idag har rexen börjat bygga bo igen och jag vill inte va med om detta igen. Rexen bor i en innebur i källaren och de andra kaninerna har åkt på läger hos mamma.
Får jag inte tag i råttjävlarna skiter jag i att ha kaniner. Tråkigt, men vad gör man?

Det har hänt en del sen sist, men ni vet, när det är nåt som inte känns bra har man ingen ork till annat. Tex att höra av sig här. Jag ska försöka ta tag i mig själv igen. Om inte annat när jag fångat en jävla råtta!

Tjock is

Jag trodde att det skulle bli lätt att gå ner gravidkilona. Jag hade stakat ut det så bra, äta riktig mat och inte pizza varje dag, ha så pass mycket tid över att vi kunde gå ut och gå varje dag, samt amma. Bästa bantningskuren har jag hört.
Nu har jag gett upp den där amningen då han inte blir mätt. Jag ville väl mest hålla igång den för att kunna amma på natten (latmask) men när han sög och sög och aldrig blev nöjd bestämde jag mig för att ge upp. Vi får båda sova bättre på ersättning.
Ut och gå är jag oxå skitdålig på, det blåser, det regnar, eller så är det latmasken även här.

Maten tycker jag själv att jag är duktig med, vi lagar mat varje dag, istället för färdigmat. Jag äter tomater, gurka och sallad till de flesta mål. En chips påse varje kväll har gått till en påse micropop 2 kvällar i veckan. Ändå går jag inte ner ett gram.

Nu är det inte så att jag är sur för att jag blivit tjock pga Rocky, det hade jag räknat med. Men jag hade inte räknat med att det skulle va så svårt att bli av med. Och jag sitter inte hemma och tycker synd om mig själv heller, nä det jag tycker är drygt är att jag har inga kläder som passar längre. Jag har två par urtvättade mjukisbyxor, ett par stretch jeans som inte är så snygga och typ 4 t-shirts. Och jag tänker inte köpa några nya kläder heller, då har jag ju massor jag inte kommer att använda igen.

Så med skruttiga kläder och hängröv är det inte ens lönt att borsta håret eller sminka sig.
Ni vet när man pratar om folk som gått ner sig när de fått barn? Thats me!



Här skulle det varit en bild på ett troll, men det kan ni fetglömma :)

Still shit.

Dom där rexarna rymde ju för ett tag sen, det var ett väldigt sjå att fånga in två halvvilda kaniner, men det gick till slut. Jag var förbannad på dom och satte dom i fängelse ( läs, låste in dom i buren istället för att skutta fritt i hagen). Ett par dagar efter började honan bygga bo och jag förstod då varför de rymt från första början.
Söndagen den 25:e mars låg det två döda ungar i buren, jag surade lite och plockade ut dom. Kollade boet och jodå, där var ungar som levde, då börjar även en av de "döda" röra på sig så jag fick försöka värma den lite och stoppa in den till de andra.

Samtidigt i hagen bredvid hörs det konstiga ljud och jag får kolla vad de sysslar med. Där läggs det minsann oxå ungar, många, men inget bo är byggt. Jag måste åka på kurs och ska fixa lite halm när jag kommer tillbaka. Väl tillbaka från kurs ska jag kolla läget och det finns inte en tillstymmelse till kaninungar. Den dumma fan har ätit upp allihop.

Men rexarna mår bra, även den halvdöda. Men nu har jag lite dåligt samvete för att de sitter instängda i buren och fixar och donar i helgen. Lägger plattor, nätar extra för att små bebisar inte ska kunna rymma nånstans. Släpper ut dom och de blir jätte lyckliga.
Igår när jag skulle kela lite med ungarna som nu är 2 veckor gamla är boet tomt. Helt tomt sånär som på två blod droppar.

Det är så jäkla störigt! Jag vet inte vad det är för djur som skulle kunna gjort det heller. Mink, mård, iller borde gett sig på de stora kaninerna oxå. Katt tror jag inte hade bitit sönder dom i boet så det kom blod. Och fåglar hade inte gått in i buren, vidare till nästa "rum" där boet fanns. Jag funderar på vessla eller hermelin.
Men det är ju faan, varför har jag sån otur med kaninerna?

Jävla bajs!

Nova fyller 4 år, ungen fyller 3 månader och ska få sprutor idag. Och alla mina kaninungar är borta. Blod i buren så antagligen har där varit nåt jävla djur och tagit dom. Jag är så arg och ledsen just nu.

Brr

Startade dagen redan kl 8 med Spårkurs för Troja. Vi tränar för fullt nu inför provet om ca en månad. Klarar vi provet är Troja en riktig eftersöks-hund. Tycker att det hade varit väldans roligt om det skulle gå då hon inte är nåt självklart val för uppgiften med tanke på hennes raser. Man brukar välja nån av de typiska jakthundarna för såna här saker och jag hade faktiskt inte en tanke att göra nåt sånt här med henne, vi halkade liksom in på ett bananskal och hon visade sig ha en fallenhet för det här med spår.
Vi har passat Dilba i helgen och jag tänkte att hon kunde oxå få följa med och prova spåra. Jag vet att de tidigare ägarna har spårat lite med henne men jag fick henne innan hon fyllde ett, nu är hon nästan 10år och jag har inte sysslat med såna aktiviteter innan. Ett litet spår på ca 150 meter lades och iväg med hunden. Hon pinnade på bra MEN så kom där nåt i vägen som luktade mus eller sork och det var mer intressant ett tag. Peppar hunden och får igång henne igen, hon spårar men oj! En mullvads hög, måste gräva! Här har vi en hund som SKA göra sånt här instinktivt, det här är en jakthund. Klöven hittas tillslut och hon bär stolt ut den ur skogen.



Vidare mot korsholm för kurs på arken zoo, Dilba oxå. Det är en rolig kurs där se flesta är på nybörjar nivå, med en chihuahua som minsta hund och en engelsk mastiff som största. Det blåste storm i korsholm och det var svår peppade hundar med frusna hussar och mattar. Tänker vi på vårt kropps språk här? "Hunden vill inte", har du tittat på dig själv? Axlarna uppe i öronen, stel gång, kapuschongen över hela skallen och händerna i fickorna. Inget att ändra på, fryser man så gör man, men här borde det vara extra tydligt vad vårt kropps språk gör med hundträningen. Tänk på det nästa gång du tränar din hund, hur är jag?

Hemåt och fruktansvärt frusen, och trött. Jag är inte van vid att gå upp så tidigt på morgonen. Mamma hämtar Dilba som är så trött att hon sitter upp och sover. Jag hoppar i duschen för att äntligen få upp värmen och nog fan är dusch handtaget sönder så trycket är obefintligt.

Egentligen har det varit en bra dag men jag blev sur på duschen. Det och att Morgan sa till mig att jag luktar sur gammal mjölk. Han vet hur man charmar sin flicka.

Nikita

När Nikita var valp hade vi väldigt roligt åt henne för hon var så himla klantig, hon sprang in i saker när hon hade sina fnatt och Dilba lurade henne ofta att knocka kaninburar och annat som stod på gräsmattan när de busade.

När Nikita var ca 2år anade vi att inte allt stod rätt till, hon hade öroninflammation allt som oftast, slickade sig i röven minst 8 gånger om dagen och en väldig klåda. Veterinären tog ett litet blodprov som skickades på analys och svaret blev att hon var allergisk mot nåt inomhus, "inomhusallergener". Veterinären trodde då på foderallergi eftersom hon kliade rumpan så mycket.
Dyrt foder inköptes som var det godaste hundarna nånsin smakat och därför tog en säck slut väldigt fort. Jag letade efter vilka råvaror som inte fanns i detta foder som fanns i det vanliga de fick och försökte hitta ett billigare alternativ. Med blandade resultat.

I somras tyckte jag att det var riktigt illa igen och inget foder funkade, fastän jag bytt tillbaka till det dyra fodret som endast går att köpa hos veterinär.

Vi tar ett nytt blodprov, en större variant som skulle ge svar på mer. Får svar att hon är allergisk mot tre sorters kvalster. Vem kunde ana att vi har kvalster här hemma? Testet kostade multum och nu skulle hon ju få medicin mot detta oxå, inte billigt det heller. Nu har vi hållit på med dessa mediciner, som ges i spruta, sen slutet av sommaren och det har inte blivit ett dugg bättre. Dessutom har vi märkt att hon nästan är helt blind, känns taskigt när vi skrattat så åt henne för att hon var klantig när hon i själva verket inte såg.

Nu har Morgan oxå insett att hon inte ser, och att allergin inte blir bättre och vill att vi ska ta ett beslut. Det finns egentligen inga alternativ utan mest en fråga om när, och att ta steget.

Jag vet att hon inte mår bra men det är så jäkla svårt! Jag har köpt hunden och tagit på mig ett ansvar att hon ska ha det bra, men även OM vi många tusenlappar senare skulle kunna få bukt med allergin så är hon fortfarande i princip blind. Så bäst för henne är väl att få slippa detta livet, men fan, hur ska jag kunna göra detta?


Min tålmodiga, fina, första valp.

Egentid.

Jag förstår det nu. Egentid. Jag har inte alls tyckt det har varit jobbigt att ta hand om Rocky, och har inte förstått pratet om att man måste hinna med sig själv och lägga barnet tidigt för att få vara själv. Jag tycker fortfarande att han är skitmysig och jag hinner med hemmet, men resten då? Jag hinner diska, mata kaninerna och dammsuga, men jag hinner inte blogga, pilla navelludd (jo det har kommit igen) eller nåt annat viktigt.
Men jag är så jäkla lat! Jag hade kunnat lägga honom tidigare för att få hinna med lite annat på kvällen men då betyder det oxå att han kommer att vakna tidigare och jag ORKAR inte vakna! Jag har inte gett upp amningen av just den anledningen. Det är så skönt att vakna på natten när han är hungrig och ta upp honom i sängen, hiva fram tutten och halvsova tills han är klar och bara somna om igen.

Han hade säkert kunnat roa sig själv lite på dagarna OM jag skulle vilja blogga eller nåt annat men när han är vaken vill jag ju vara med honom, hur ska han kunna utvecklas om han är med sig själv mesta tiden?

Annars tycker jag att vi fått in ganska bra rutiner här, vi äter och sover och ibland kommer grannen och tar ut oss på promenad. Han har börjat suga på tummen, och dessutom fått skavsår på den av tanden. Sträcka ut tungan och har hittat sin hand som han pratar med.



Idag har vi varit och hälsat på ett av paren som var med på föräldrautbildningen. Dom fick en liten Ellinor, det andra paret som gick där fick en Victor och de borde vi oxå hälsa på en dag. Rocky och Ellinor verkade få nån liten connection då de tittade på varandra, pratade och log. Skitgulligt! Det gick ju inte att få nåt kort då vi höll i dem båda, men de fick leka tillsammans i gymmet.


Imorgon ska jag nog köra en runda till byn, och till Lantmännen, djuren behöver oxå mat.

Tävling!

Jag är med och tävlar om ett paket namnnappar på Emma Rolandssons blogg. Tävla du oxå!

http://emmarolandsson.blogg.se/2012/march/tavling-i-samarbete-med-namnnappense.html

Har varit inne och kikat flera gånger, vill ha!!!

Happy birthday!

Jag har haft en jättebra födelsedag med massor av grattis hälsningar via FB och sms, tack!
Min kusin kom med frukost i morse och en pasta kokare från tupperware, ska bli mycket spännande!

Jag har fått rosa sunglasses och rosa nagellack, en surprice på tisdag när jag å svärmor ska på äventyr, undrar vad vi ska göra. En kamera väska till min system kamera, rosa skålar, choklad (det behöver jag oxå) trisslotter och en flaska vin. Och just det, en margris oxå! En sån här peruan som heter Lennart, skitgullig!

Jag tycker egentligen inte alls om att fylla år, för det första känns det inte alla bra att bli gammal, jag är ju sjukt nära 30, och så är här så litet så det känns inte som att folk får plats. Nästa år måste jag nog hitta nån annanstans att fira, antar att jag inte kan försnilla bort det då.

Bebisen har precis ätit, och han ska sova jätte länge i natt. De sista två nätterna har varit sådär, han har vaknat vid 2 och inte tyckt att han ska sova mer. Imorgon ska vi på fest och jag hade tänkt dricka vin. Med andra ord är det Morgans natt och då får han sova hur han vill :)