Det var visst nån som ville veta varför jag var så glad.

Såhär var det: Bilhandlaren ringde på morgonen och sa att det funkade inte riktigt med lånet. Låg årsinkomst, och jag behövde en medköpare. Inte det lättaste men jag uppger Morgan och är inte ett dugg säker på att det kommer att gå. Nog mer säker på att det INTE ska gå.
Hursomhelst lovade han höra av sig med beskedet, och jag väntade och väntade.. Ringde honom men fick inget svar, och väntade lite till. Gissa om jag var nervös!

Äntligen ringde han och sa att det gick! Förvånad och allt är klart! Hämtar bilen som har snabbhet jämförbar med min gamla 245:a från -90, och vidare mot hundskolan. Där får jag träffa de nya söta valparna som Elza fått dagen innan. Jag ska nu hålla dagens Aktiveringskurs helt själv, som Monica brukar hålla och jag mest lallar efter. Får en ganska snabbt ihop klurad kursplanering och vi åker vidare mot kurs.

Väl där känner jag mig ganska säker på att detta kommer att gå bra, och deltagarna hade jag ju träffat innan. Jag tar fram mitt lilla papper med planeringen och sätter igång dagens första övning, som inte funkar så bra. Här slutar jag följa kursplaneringen och kör på vad jag tycker deltagarna behöver. Detta är första gången jag inte stirrar på planeringen och hittar på egna grejer. Allt funkar kanon!
När kursen är slut ser alla deltagarna väldigt glada och nöjda ut, och när jag kommer hem till min lilla dator ser jag att en av deltagarna skrivit på Monicas FB:

"Vill bara säga att Emma fixade kursen jättebra idag!! Hon är såå duktig!!

Fy sören så många meter jag växte av det. Fattar ni nu varför jag var så glad ;)

En annan kul, eller inte, grej är att min nya "Utan Snabb Motor" blev attackerad av en kråka idag. Kråkhelvetet repade lacken på dörren och slemmade ner min ruta. Hoppas ingen jag kände körde här förbi när jag satt plastpåsar i alla dörrhandtagen..