torsdag 17 januari 2013

Stressad latmask

Detta är sista lediga veckan sen börjar inskolning och jobb. Jag ville verkligen ta vara på tiden som fanns kvar, hälsa på folk, ta en sista kraftansträngning med motionen, mysa lite med barnet. Det blev det vanliga istället, jäkligt kallt och då dricker bilen massa bensin, stannar hemma. Och inte ens orkar jag ta mig utanför dörren. Jag försöker verkligen ta tag i mig men det funkar helt enkelt inte. Jag har plockat ner jumpyntet idag, det krävdes ju stor kraftansträngning med alla mina tre saker..
Jag gör alltid så när jag är stressad över nåt, lägger locket på, blundar, och låtsas att det inte finns. Sen kommer det ikapp. Då blir det jobbigt.

Inskolningen börjar på måndag och jag fattar inte hur jag ska få ihop detta. En unge som inte vaknar före 9:30 och en morsa som inte pallar masa sig ur sängen förrän 9 och inte blir människa förrän hon fått sitt kaffe. En unge som vägrar sova nån annanstans än sin egen säng, trots tappra försök. Så kul personalen kommer ha det.

Jag vet att jag bara gnäller hela tiden så jag ska berätta nåt kul istället. Jag har ju berättat om råttorna som ockuperat kanin hagarna, jag har satt dit en massa fällor som de så smidigt tar sig förbi. Nu inför vintern tyckte jag det var bäst att plocka in fällorna så de inte förstörs av snön. Man kan ju aldrig veta var råttorna håller hus så jag satte upp fällorna i källaren istället, skyddade från snö och skit. En dag hade en fälla slagit igen och det tog mig lång tid att klura ut vad som hade fastnat.


Det var en liten kisekatt! En vild kattunge som vi sett strecken av vid några tillfällen i ett par veckors tid. Ja, var den nu ändå fångad kunde vi ju försöka få den tam och tog in den i huset.
Nu efter ett par månader kelar den med hundarna och låter Rocky klappa den. Tycker inte om att bli lyft med älskar att bli klappad. Igår tog hon ett jätte hopp mellan handfatet och skötbordet och då kom jag på vad hon ska heta, Lara Croft!

onsdag 16 januari 2013

"Jag kan själv"

Ah, jag blir tokig! Han är överallt och ingenstans, inget kan jag gömma undan för han klarar att öppna låsta lådor (ehm, tejp..) klättrar tills han får tag i det han vill. Han är här:


Väl medveten om vad jag ska göra skakar han på huvudet.

Här klarade han ta sig upp igår:


Och varför då inte fortsätta?


Undrar var han fått envisheten att komma dit han vill från?

torsdag 10 januari 2013

Herregud!

Efter fyra dagars kämpande utan att nån förstod att nåt var fel blev jag äntligen igångsatt, och fick medicin för den där urinvägsinfektionen. Idag för ett år sedan. Solen sken utanför fönstret kommer jag ihåg och jag fick ryggmärgsbedövning. Sen är det lite dimmigt, jag sov mellan värkarna. 22:31 kom han ut, nersketen och hal som en ål.








Och ett skevt huvud eftersom han hade legat där och tryckt i några dar..

Det är ett helt år sedan, ofattbart.


Grattis på din ett-årsdag, älskade Lillskit <3