Spydiga tanter och stackars Bim.

Det finns en "tant" som brukar handla hos oss, jag vill inte kalla henne otrevlig i den bemärkelsen att hon är sur och krängd, men spydiga kommentarer läggs det oftare. Hon är ändå lite finkänslig med sina kommentarer och ibland står man frågande kvar och undrar om hon menade något med vad hon sa eller det bara var en "groda". Idag var det inte finkänsligt.
När man jobbar i en liten butik som jag gör händer det att en del kunder blir man lite kompis med, man är lite artig och frågar hur det är med dom osv. En sån hade jag idag, som jag småpratade lite med när tanten kom fram i kassan, jag sa hejdå till min kund och sa hej till tanten.

Tanten: Jaha du kände henne märke jag.
Jag: Ja lite.
T: Ja det är väl trevligt när man känner folk.
J: Man lär ju känna lite folk när man jobbar såhär.
T: Jo det var ju nån som sa att hon den långa ljushåriga var inte så hjälpsam.
J: ? Va?
T: Jo nä jag vet inte vem det var som sa det.
J: Var vill du komma med det här?
T: Nä det behöver ju inte vara du, det finns ju andra tjejer med.

Nä. Jag är den enda ljushåriga tjejen som jobbar där, lång är jag inte med det beror väl på vad man jämför med. Men var kom detta ifrån? Att jag pratade med en kund? Är jag inte hjälpsam om jag inte avbryter min andra kund i en mening för att säga hejdå så jag kan ta nästa direkt? Eller det var ett försök att få mitt humör, som ändå inte varit så jäkla kul idag, att flippa ut totalt. Jag kan berätta att du lyckades!

Igår ringde min kusin, hennes tik hade svullnat upp i "fjaset" och slickat bort päls runtom. I övrigt helt normal, ingen feber osv. Jag sa till henne att hon var väl irriterad i hålet och bad henne ringa veterinär nu på morgonen. Kusin åkte till vet. stationen och de skickade henne vidare till Malmö djursjukhus, där det togs prover och röntgen. Livmodern var stor och när de skulle känna och klämma sa det "plopp", och ut kom blod. Jodå, från irriterat fjas till livmoderinflammation, till sprucken livmoder!

Hon behövde stabiliseras lite med dropp och smärtstillande och de ville ha koll på blödningen innan de öppnade henne. Så i natt kommer hon att bli opererad, och snälla, håll alla tummar och tår ni har för att hon klarar detta! Det är en stark vovve, så jag tvivlar inte alls.

Jag är ledig i helgen och tänkte gå på Jakt&Fiske mässan i Bosjökloster. Jag har inte varit där som besökare på flera år, och nu när man blitt fiske idiot igen passar det väl bra med ett besök.

Ha en bra helg!



Ut ur garberoben

Jag har haft en sån konstig dag idag.

Det är min helg att jobba och jag har varit här hela dagen. Jag tror att halva Polen kommit till Sverige. Jag vet inte vad dom tror om mig egentligen, jag ser kanske polsk ut, för dom viftar med armarna och gör polska läten och tror att jag ska förstå vad dom menar.

Här var en tysk familj, 2 vuxna och 2 sjövilda ungar. Ungarna tog varsin barnkundvagn, sen körde dom rally härinne. Dom krockade och gapade, och fastän de var i andra sidan affären kunde jag inte höra vad mina kunder sa. Jag hörde inte alls föräldrarna säga till, är det detta som kallas fri uppfostran?

Sen kom det in tre tjejer, 13-14års åldern. De gick förbi mig i kassan, inget konstigt med det, men så råkar jag kolla mot dom när de står och väljer godis. Då ser jag att den ena har en hund med sig. Hon verkade tycka det var helt normalt. Däremot verkade hon inte tycka jag var så normal. Där kanske jag får hålla med.



Jag har lagt ut lite hintar här på bloggen, är ni lite slöa eller bara finkänsliga?

Dutti!

Jag har spelat musik från telefonen till stereo hela dagen, glott på FB många gånger och nu skriver jag ett inlägg. Jag har nu 43% batteri kvar.





I vanliga fall hade batteri procenten varit nere under 10.

Och bäst av allt, den fungerar fortfarande!!

Brist på respekt eller bara idioti?

Jag har ju haft en väldig otur med mina bilar. Iallafall med dom nyare. När jag köpte Saaben var det den nyaste bilen jag nånsin ägt, det var en -04. Jag hämtade bilen på måndagen och på onsdagen löpte en kråka amok på den. Liksom torsdag och fredag. På fredagen parkerar det en gubbe bredvid mig på jobbets parkering, jag sitter i bilen för Morgan är inne och handlar. Sen ska gubben ut ur sin bil, jag är tydligen ivägen och han slår upp sin dörr i min. Jag blev ju såklart skitarg och han tyckte på att det gjorde väl inte så mycket, den var ju så skitig ändå. Kråkjävel. Sen gick Saaben i graven och det kan jag inte skylla på nån annan än mig själv och ett rådjur.

Sen blev det en Volvo, oxå en -04, fortfarande det nyaste jag ägt. Jag hade haft bilen en månad när jag mötte en äldre dam på en 70 väg i skogen. Damen körde en liten Toyota, den var så liten att man skulle kunna köra mitt på vägen, trodde hon. Min backspegel fick veta bättre.
Nu har jag haft bilen i 8 månader, och igår fick jag för mig att granska den lite bättre, nytvättad som den var. Jag kan räkna till minst 10 parkeringsskador på höger sida. En bula, ett rött skav och en massa repor, eller vad man ska kalla det, när lacken går sönder men inte blir bulor.
Det lustiga är att allt finns på höger sida, alltså på den sidan som är mot affären. Mitt jobb. Jag tar alltid den parkeringen som är längst ut från affären, tydligen en olycksdrabbad plats.

Så vad beror det här på? Skiter man i det när det inte skadar ens egen bil? Är man så rik att det kvittar på ens egen bil? Uppfostran? Eller är man bara för korkad för att fatta att andra vill ha sina saker hela?

När jag var liten fick jag lära mig att alltid vara försiktig när jag öppnade dörren på parkeringar, och det är jag fortfarande. Det var kanske så man gjorde förr. Nu är det sällsynt, ungarna slänger upp dörrarna för dom ska ut! Och föräldrarna tittar inte ens på bilen som stod ivägen, utan stänger dörren efter sina små barn, för de vet ju inte bättre. Det ska min unge få lära sig iallafall.

Eller det är kanske så enkelt att det är jag som är korkad, som värderar en bil så mycket. Något materiellt.

Är jag löjlig som är rädd om mina saker?

Meckare

Natten mellan söndag-måndag förra veckan drog ett åskväder förbi här. Det var inte så nära så jag la mig för att sova, Morgan tänkte vänta tills det blev reklam på tv:n innan han gick ner och drog ut sladdarna.
Sen smäller det till, högre än jag nånsin hört åskan förr, och strömmen gick. Jag blev skiträdd, flög ur sängen och gapade "Va fan va de!?" Kolla uttagen, säger Morgan och far nerför trappan. När jag kommer ner luktar det bränt och jag kan inte hitta nåt uttag som ser konstigt ut, förrän när strömmen kommer tillbaka. Då ser jag att locket till modem adaptern fattas och kretskortet i adaptern är alldeles bränt, lödtennet sitter i väggen och strömmen funkar väl lite sisådär.
Klockan var ett på natten och det fanns väl inte då mycket att göra mitt i spöregn och åska så vi tänkte kolla bättre imorgon.

Jodå modemet är helkass, knappen på framsidan hittar vi inte och vad som hände med strömsladden vet vi ju redan. Morgan ska kolla elskåpet och det var nog inte så spännande. Nu kan jag inte det här med el men han sa att två faser hade gått, jorden i elskåpet som är en blå sladd, är nu svart och bubblig. Jordsladden till pannan var helt av.
Vår granne fattades oxå två faser så eon har fått komma hit och dra en ledning från skåpet till hans hus.

Fattar ni hur nära det måste ha slagit ner?? Jag var bergis säker mitt i natten på att det slagit i taket på husen, så var det ju inte men, nära!!

Nu hade jag ju the iPhone i laddaren över natten. Batteriet varar en halv dag och den stänger av sig titt som tätt. Osis att jag inte får ta ny telefon på abonnemang förrän april. Så nu har jag beställt batteri och verktygskit, och ska nu bli iPhone meckare. Jahopp!

Update.

Här har det hänt en del. Vi kör utan inbördes ordning. Två nya kaniner har flyttat hit, en belgisk scheck och en fransk jätte. Det kommer att bli stora djur när de växer upp och mina hagar som jag tyckte var stora känns inte så stora längre. Det blir kanske så att min rastgård, som egentligen är till hundarna men inte används, blir en kaninhage den oxå.



Jag och Troja har varit vid havet med Clas och Lina, därav mitt systemkamera sug. Här kommer några bilder.


Rottstaff samojed och rottis.


Tångjägare.





Livsfarlig?

Var på Svenstorps skördefest i söndags, och Gud milde vad det regnade! Jag tycker så synd om dessa människor som är så himla engagerade och gör allt för att dagen ska bli perfekt. Så regnar den bort :( Nä det blev nog inget besökar rekord denna gången.



Började jobba igen i måndags, och hör och häpna, jag jobbar morgon och jag är trött. Evigt gnäll, jag vet, men hur kan man vara så morgon trött?

Har fått svar på Veras röntgen och resultatet gjorde mig riktigt riktigt glad!


Vi har ett fint MH och nu ett fint röntgen resultat. Nu fattas bara den där stamtavlan jag blev blåst på.

Dagens stora problem är hur jag ska kunna få tag i en systemkamera. Jag har sett hur fina bilder man kan få till med en sån, och nu vill jag bara ha! Morgan avfärdar direkt när jag föreslår att vi ska åka och kolla på såna och att nån bara skulle tycka om mig och ge mig en är mikroskopisk. Jag tror faktiskt inte att jag vill ha en längre, jag måste!

Veterinären idag gick bra, jag hade en liten Linda till hjälp som såklart valde de lätta hundarna att hålla. Vera är fortfarande groggy och Nikita har fått medicin. Så om ett tag får vi väl reda på både höftledsstatus och om klådan försvinner.




Nu tänker vi äta en skål chokladpudding och spela Silent Hill 4.

Godnatt!

Hundar!

Imorgon är det en stor dag. Jag ska åka till veterinären med 115kg hund. Fyra stycken som alldeles säkert ska dra åt varsitt håll, och bete sig som några as om vi skulle möta en annan hund. Vera ska hd/ad röntgas och därmed bli sövd, alltså får Vera inte äta någon frukost och hur ska det gå för en så hungrig hund?





Nikita ska få nån form av kortison behandling som ska hjälpa mot hennes klåda pga allergi. Vi tog ett blodprov för ett tag sen för att se vad hon var allergisk mot, fick reda på inomhus allergener och att det då skulle vara maten hon är allergisk mot. Hon har ätit special kost i över ett år för 840:- säcken och hon kliar sig fortfarande, kanske lite mindre, men hon kliar sig. Det är synd om henne. Hjälper inte detta vet jag inte vad vi ska göra. Jag känner inte att det finns så stor mening med att göra ett pricktest för flera tusen då man oftast behandlar med just kortison.





Sen har vi lilla Troja. Inga konstiga sjukdomar men vi har börjat på kurs! Vi skulle åka och prova på att spåra på en kurs som en kompis gick på. Kul att prova tänkte jag, och de la ett blodspår med klöv på slutet på ca 200meter med två vinklar i. Jag trodde aldrig att Troja skulle ta det, än mindre orka ett så långt spår som inte ens jag själv hade lagt. Kursledaren ville titta när Troja spårade och hon fick så mycket beröm! Det var så kul att se henne spåra och han tyckte att hon var jätte noggrann. Så han tyckte att jag skulle fortsätta kursen eftersom hon hade det så naturligt i sig även om vi nog inte skulle kunna göra provet som man gör när kursen är slut.
Nu var det ju dags för kurs igen i söndags, hon var fortfarande duktig tyckte kursledaren och nu tyckte han faktiskt att hon skulle göra det här provet. Anlagsprov tror jag att det så fint heter. Det hade varit kul om hon klarade det!





Sen har vi den nya valpen som vi var och kollade på i fredags, det var en busig krabat, men vi får nog inte hem den förrän slutet på december, eller ännu bättre, januari. Kul med vintervalp!