Ingen jaktlycka.

Nope. Ingen råtta i fällan i natt heller. Jag vet ju att där är mycket aktivitet, varför vill dom inte gå i fällan då?
Jag har iallafall insett att det inte är nån ide att ta hem kaniner igen så länge det är så här, och även om jag får tag i nån råtta kommer de lätt tillbaka. Så idag har jag börjat att riva hagarna. Känns lite hånt när jag hade sånt jobb med det förra sommaren.
Planen nu är att riva skiten, gräva av så det blir plant igen, och samtidigt bli av med alla äckliga gångar. Sen är frågan om man ska gräva djupt och fylla på med makadam som borde vara svårare att gräva sig genom eller bara göra det plant och lägga plattor så pass tätt att inget varken kan gräva sig ut eller in.

Det är en senare fråga. Just nu är jag rädd för rått attacker när jag är där och rotar. Jag har hittat ett bo under varje bur


och ni vet att jag berättade att en hona byggt bo? All päls är borta och det ligger väl nån äcklig råtta och gottar sig i.

Jakten fortsätter!

Trött på skiten.

Jag har kommit på vad det är som ätit upp mina kaninungar, djur som gör såna här hål.


Folk jag pratar med säger råttor och jag tror på dom. Vi har ett kärr här bakom huset, omringade av bondgårdar, så varför inte? Nu ska man bara fånga jävlarna. Jag har införskaffat två slagfällor och en burfälla och efter två dagar kammat noll. Idag har rexen börjat bygga bo igen och jag vill inte va med om detta igen. Rexen bor i en innebur i källaren och de andra kaninerna har åkt på läger hos mamma.
Får jag inte tag i råttjävlarna skiter jag i att ha kaniner. Tråkigt, men vad gör man?

Det har hänt en del sen sist, men ni vet, när det är nåt som inte känns bra har man ingen ork till annat. Tex att höra av sig här. Jag ska försöka ta tag i mig själv igen. Om inte annat när jag fångat en jävla råtta!

Tjock is

Jag trodde att det skulle bli lätt att gå ner gravidkilona. Jag hade stakat ut det så bra, äta riktig mat och inte pizza varje dag, ha så pass mycket tid över att vi kunde gå ut och gå varje dag, samt amma. Bästa bantningskuren har jag hört.
Nu har jag gett upp den där amningen då han inte blir mätt. Jag ville väl mest hålla igång den för att kunna amma på natten (latmask) men när han sög och sög och aldrig blev nöjd bestämde jag mig för att ge upp. Vi får båda sova bättre på ersättning.
Ut och gå är jag oxå skitdålig på, det blåser, det regnar, eller så är det latmasken även här.

Maten tycker jag själv att jag är duktig med, vi lagar mat varje dag, istället för färdigmat. Jag äter tomater, gurka och sallad till de flesta mål. En chips påse varje kväll har gått till en påse micropop 2 kvällar i veckan. Ändå går jag inte ner ett gram.

Nu är det inte så att jag är sur för att jag blivit tjock pga Rocky, det hade jag räknat med. Men jag hade inte räknat med att det skulle va så svårt att bli av med. Och jag sitter inte hemma och tycker synd om mig själv heller, nä det jag tycker är drygt är att jag har inga kläder som passar längre. Jag har två par urtvättade mjukisbyxor, ett par stretch jeans som inte är så snygga och typ 4 t-shirts. Och jag tänker inte köpa några nya kläder heller, då har jag ju massor jag inte kommer att använda igen.

Så med skruttiga kläder och hängröv är det inte ens lönt att borsta håret eller sminka sig.
Ni vet när man pratar om folk som gått ner sig när de fått barn? Thats me!



Här skulle det varit en bild på ett troll, men det kan ni fetglömma :)

Still shit.

Dom där rexarna rymde ju för ett tag sen, det var ett väldigt sjå att fånga in två halvvilda kaniner, men det gick till slut. Jag var förbannad på dom och satte dom i fängelse ( läs, låste in dom i buren istället för att skutta fritt i hagen). Ett par dagar efter började honan bygga bo och jag förstod då varför de rymt från första början.
Söndagen den 25:e mars låg det två döda ungar i buren, jag surade lite och plockade ut dom. Kollade boet och jodå, där var ungar som levde, då börjar även en av de "döda" röra på sig så jag fick försöka värma den lite och stoppa in den till de andra.

Samtidigt i hagen bredvid hörs det konstiga ljud och jag får kolla vad de sysslar med. Där läggs det minsann oxå ungar, många, men inget bo är byggt. Jag måste åka på kurs och ska fixa lite halm när jag kommer tillbaka. Väl tillbaka från kurs ska jag kolla läget och det finns inte en tillstymmelse till kaninungar. Den dumma fan har ätit upp allihop.

Men rexarna mår bra, även den halvdöda. Men nu har jag lite dåligt samvete för att de sitter instängda i buren och fixar och donar i helgen. Lägger plattor, nätar extra för att små bebisar inte ska kunna rymma nånstans. Släpper ut dom och de blir jätte lyckliga.
Igår när jag skulle kela lite med ungarna som nu är 2 veckor gamla är boet tomt. Helt tomt sånär som på två blod droppar.

Det är så jäkla störigt! Jag vet inte vad det är för djur som skulle kunna gjort det heller. Mink, mård, iller borde gett sig på de stora kaninerna oxå. Katt tror jag inte hade bitit sönder dom i boet så det kom blod. Och fåglar hade inte gått in i buren, vidare till nästa "rum" där boet fanns. Jag funderar på vessla eller hermelin.
Men det är ju faan, varför har jag sån otur med kaninerna?

Jävla bajs!

Nova fyller 4 år, ungen fyller 3 månader och ska få sprutor idag. Och alla mina kaninungar är borta. Blod i buren så antagligen har där varit nåt jävla djur och tagit dom. Jag är så arg och ledsen just nu.

Brr

Startade dagen redan kl 8 med Spårkurs för Troja. Vi tränar för fullt nu inför provet om ca en månad. Klarar vi provet är Troja en riktig eftersöks-hund. Tycker att det hade varit väldans roligt om det skulle gå då hon inte är nåt självklart val för uppgiften med tanke på hennes raser. Man brukar välja nån av de typiska jakthundarna för såna här saker och jag hade faktiskt inte en tanke att göra nåt sånt här med henne, vi halkade liksom in på ett bananskal och hon visade sig ha en fallenhet för det här med spår.
Vi har passat Dilba i helgen och jag tänkte att hon kunde oxå få följa med och prova spåra. Jag vet att de tidigare ägarna har spårat lite med henne men jag fick henne innan hon fyllde ett, nu är hon nästan 10år och jag har inte sysslat med såna aktiviteter innan. Ett litet spår på ca 150 meter lades och iväg med hunden. Hon pinnade på bra MEN så kom där nåt i vägen som luktade mus eller sork och det var mer intressant ett tag. Peppar hunden och får igång henne igen, hon spårar men oj! En mullvads hög, måste gräva! Här har vi en hund som SKA göra sånt här instinktivt, det här är en jakthund. Klöven hittas tillslut och hon bär stolt ut den ur skogen.



Vidare mot korsholm för kurs på arken zoo, Dilba oxå. Det är en rolig kurs där se flesta är på nybörjar nivå, med en chihuahua som minsta hund och en engelsk mastiff som största. Det blåste storm i korsholm och det var svår peppade hundar med frusna hussar och mattar. Tänker vi på vårt kropps språk här? "Hunden vill inte", har du tittat på dig själv? Axlarna uppe i öronen, stel gång, kapuschongen över hela skallen och händerna i fickorna. Inget att ändra på, fryser man så gör man, men här borde det vara extra tydligt vad vårt kropps språk gör med hundträningen. Tänk på det nästa gång du tränar din hund, hur är jag?

Hemåt och fruktansvärt frusen, och trött. Jag är inte van vid att gå upp så tidigt på morgonen. Mamma hämtar Dilba som är så trött att hon sitter upp och sover. Jag hoppar i duschen för att äntligen få upp värmen och nog fan är dusch handtaget sönder så trycket är obefintligt.

Egentligen har det varit en bra dag men jag blev sur på duschen. Det och att Morgan sa till mig att jag luktar sur gammal mjölk. Han vet hur man charmar sin flicka.