Hemska jäkla saker.

Det här med ungar ploppar upp i mitt huvud lite då och då. Det är inte så att jag skriker "Åhhhh" så fort jag ser en och jag har heller inget behov av att sitta och hålla dom små pluttarna. Men så slår det mig ibland, tänk om jag blir 45 och kommer på att jag så gärna vill ha en, och så är det försent. Det är kanske inte försent att ploppa ut nån, men åt helsike för gammalt att få sin första liksom.

Så jag tänkte öva på att ha ett par knoddar här hemma. Johan lovar att hjälpa oss bära ner pelletsen i källaren om jag passar barn. Ok, en styck Lucas och en styck Jonathan. Och jag, helt själva. Lucas skulle nog kunna tycka att det var kul att spela super mario på mitt gamla nintendo, så vi går upp, det jäkla spelet vill absolut inte gå igång. Lucas pratar en massa och Jonathan letar saker att hitta på. Jag fortsätter klödda nintendo, Jonathan hämtar min pilates boll.

-Jonathan, du får leka med bollen här, inte vid trappan.

Jonathan sparkar ner bollen för trappan.

-Ok, då får den ligga där.
-Jag kan hämta den till honom, säger Lucas
-Nä, den kan ligga där en stund, säger jag.
-Jonathan, du får inte själv gå i trappan.
-Nä det får du inte säger jag och reser mig upp för att ta honom.

Borta! Hjärtstillestånd! Jag ser Jonathan ligga därnere i hallen, jämnfota skutt neråt och vänder på Jonathan som är helt blodig. Jag skriker, JOHAN!!! Springer in på toaletten och ska börja torka och J ser sig själv i spegeln och gråter ånnu mer, JOHAN!!! Så kommer gulle Lucas och säger att han kan hämta pappa. Jaaaaa! Det är blod överallt och jag måste skrika en gång till, JOHAN!!!!!
Så kommer Johan och hur ska jag förklara det här? Eh, han trillade nerför trappan, eheh..

Resultatet av att låta mig passa barn en liten stund blev näsblod, en stöddig fläskläpp, en bit avslagen tand och tre lösa tänder. Jag är numera struken från barnvaktslistan.