Att unna sig

Nackdelen (?) med att gå ner i vikt är att man plötsligt blir sugen på fina kläder.. Man behöver liksom inte gå i tält längre för att dölja sig. Jag är inte finkänslig nånstans och tar mer än gärna emot någon annans avlagda kläder. Och tur är väl det för annars hade man varit ruinerad..

Jag fick en hel påse av Lina för några veckor sen och hon hade gett mig massor med fina linnen och tunna tröjor.
Nu är det höst och jag är tillbaka i det där med slitna bauta tröjor men så var jag ute hos mamma igår kväll och hon hade en påse med kläder från en jobbkompis. Tre jättefina stickade tröjor, två par jeans, en kavaj och ett par bodys. Bodys har jag inte sett sen slutet av 80-talet eller möjligen början på 90-talet och jag blev ju helt nostalgisk. Sen gräver mamman i den där väskan för hon ska visa nåt häftigt, och drar fram en sån här:


Jodå, en sån fick jag av svärmor för ca tre år sedan och var helt salig, rätt häftigt att den här tjejen som jag aldrig träffat har samma smak som jag.

Så jag kan väl egentligen inte säga att jag direkt "unnar" mig att köpa en massa nya kläder, men nåt jag verkligen vill ha, är en skinnjacka. Jag hittar en sån här


på vero moda och beställer en i strl MEDIUM för det måste ju vara en lagom storlek och väntar och väntar en hel vecka och så får jag ett sms om att jag kan hämta den i Kivik. För det är ju inte alls långt till Kivik, 2.2 mil enkel tur. Men vad gör man inte för den där jackan.. Provar och så är den för liten!
Jaha, då ska den skickas tillbaka, läser på lappen och då kan man inte byta kläder. Returnera går bra men inte att byta. Beställer en ny, SÄLJER den gamla bara för att den var faktiskt för snygg för att bli tillbaka skickad, och 6 dagar senare till, 2.2 mil till (enkel matte, 8.8 mil) och 350:- senare har jag UNNAT mig en skinnjacka.

Jodåsåatt 💸