Skogstur och killers.

Ni vet svampen, skogens guld, har börjat krypa fram i skogarna. Och ni vet, jag älskar att plocka svamp!
Så i tisdags åkte jag och Swidde mot skogarnas skog för att få oss varsin svampmacka.
Vi hittade gott om svamp men tyvärr var de flesta ganska små så vi fick låta dem stå nån dag till. Men jag, som är en så förbaskat inbiten svamp plockare, hittade såklart ett ställe där svamparna både var många och lagom stora. Så där låg jag under en massa grenar och kryper i löven för att ta fram mina svampar, så ser jag en sån där gigantisk, fantastiskt snygg svamp som jag vill ha. På andra sidan såklart, men det är inte säkert att jag ser den från det hållet så jag ska ta den bästa vägen, mitt emellan stammarna för att nå den. Och precis där jag ska sätta handen för att stödja mig rör sig löven. Det som höll på att bli ett "AAaaaarggggg" klarade sig med ett "wooh", tur det, hade varit pinsamt att skrika för en liten koppar ödla.

Så när jag kör hem ser jag ett par kattögon på vägen där jag bor, jag svär lite för att katterna ska hålla sig från vägen, så ser jag att den rör sig inte. Jodå, en av våra katter ligger överkörd, mittemot vårt hus, och det är ingen som ens stannat eller sagt till. Och ja, det vet jag, Morgan var ju hemma.
Jag tycker att det är så fruktansvärt nonchalant att inte ens kunna stanna, först och främst för att se om katten lever eller dog, lever den, lider den säkert och då måste man hjälpa, eller hur!?! Och dog den är det säkert nån som blev väldigt ledsen, och dog den, ta för helvete den från vägen så den inte blir mos av alla andra bilar.
Och jag säger det igen STANNA åtminstone och kolla hur det gick, och kör ni på nåt precis utanför ett hus, knacka på och berätta vad som hänt.
Jag lovar, ingen blir arg för att du säger till, däremot blir man VÄLDIGT arg om du INTE gör det.