När Nikita var valp hade vi väldigt roligt åt henne för hon var så himla klantig, hon sprang in i saker när hon hade sina fnatt och Dilba lurade henne ofta att knocka kaninburar och annat som stod på gräsmattan när de busade.
När Nikita var ca 2år anade vi att inte allt stod rätt till, hon hade öroninflammation allt som oftast, slickade sig i röven minst 8 gånger om dagen och en väldig klåda. Veterinären tog ett litet blodprov som skickades på analys och svaret blev att hon var allergisk mot nåt inomhus, "inomhusallergener". Veterinären trodde då på foderallergi eftersom hon kliade rumpan så mycket.
Dyrt foder inköptes som var det godaste hundarna nånsin smakat och därför tog en säck slut väldigt fort. Jag letade efter vilka råvaror som inte fanns i detta foder som fanns i det vanliga de fick och försökte hitta ett billigare alternativ. Med blandade resultat.
I somras tyckte jag att det var riktigt illa igen och inget foder funkade, fastän jag bytt tillbaka till det dyra fodret som endast går att köpa hos veterinär.
Vi tar ett nytt blodprov, en större variant som skulle ge svar på mer. Får svar att hon är allergisk mot tre sorters kvalster. Vem kunde ana att vi har kvalster här hemma? Testet kostade multum och nu skulle hon ju få medicin mot detta oxå, inte billigt det heller. Nu har vi hållit på med dessa mediciner, som ges i spruta, sen slutet av sommaren och det har inte blivit ett dugg bättre. Dessutom har vi märkt att hon nästan är helt blind, känns taskigt när vi skrattat så åt henne för att hon var klantig när hon i själva verket inte såg.
Nu har Morgan oxå insett att hon inte ser, och att allergin inte blir bättre och vill att vi ska ta ett beslut. Det finns egentligen inga alternativ utan mest en fråga om när, och att ta steget.
Jag vet att hon inte mår bra men det är så jäkla svårt! Jag har köpt hunden och tagit på mig ett ansvar att hon ska ha det bra, men även OM vi många tusenlappar senare skulle kunna få bukt med allergin så är hon fortfarande i princip blind. Så bäst för henne är väl att få slippa detta livet, men fan, hur ska jag kunna göra detta?

Min tålmodiga, fina, första valp.