Såklart.

Ikväll har vi varit på kalas hos min mamma som fyllde år. Vi åt mammas goda smörgås tårta som verkligen är den bästa. Hon har kört på samma recept sen jag var liten och jag älskar den! Det slank ner både ett och två glas vin, och lite mintu.

På vägen hem pratade jag och Morgan om folk som beter sig illa och inte tål att nåt går mot dem, sånt kan man prata om länge och det gjorde vi ändå tills vi kunde svänga ner på parkeringen och Morgan säger -"NEJ".
Va? Vaddå? Tänker översvämning eller nåt, ändå tills jag tittar framåt, där ligger Ingrid. Kall och stendöd.
På en sekund påminns jag om varför vi inte haft innekatter på flera år. Dom går ut på vägen och folk kör helt enkelt över dom och jag blir skitledsen. Det är väl fan.

Nu ligger jag här i sängen och tänker att det är ett plus att nån stannat och lagt ner henne på parkering så jag inte behövde skrapa upp henne från vägen, hopp för mänskligheten. Och att jag nu inte behöver oroa mig för bajs på täcket. För man ska väl tänka positivt?

Nä, jag är faktiskt skitledsen. Rockys kise, hundarnas kompis, och min.