Tjock is

Jag trodde att det skulle bli lätt att gå ner gravidkilona. Jag hade stakat ut det så bra, äta riktig mat och inte pizza varje dag, ha så pass mycket tid över att vi kunde gå ut och gå varje dag, samt amma. Bästa bantningskuren har jag hört.
Nu har jag gett upp den där amningen då han inte blir mätt. Jag ville väl mest hålla igång den för att kunna amma på natten (latmask) men när han sög och sög och aldrig blev nöjd bestämde jag mig för att ge upp. Vi får båda sova bättre på ersättning.
Ut och gå är jag oxå skitdålig på, det blåser, det regnar, eller så är det latmasken även här.

Maten tycker jag själv att jag är duktig med, vi lagar mat varje dag, istället för färdigmat. Jag äter tomater, gurka och sallad till de flesta mål. En chips påse varje kväll har gått till en påse micropop 2 kvällar i veckan. Ändå går jag inte ner ett gram.

Nu är det inte så att jag är sur för att jag blivit tjock pga Rocky, det hade jag räknat med. Men jag hade inte räknat med att det skulle va så svårt att bli av med. Och jag sitter inte hemma och tycker synd om mig själv heller, nä det jag tycker är drygt är att jag har inga kläder som passar längre. Jag har två par urtvättade mjukisbyxor, ett par stretch jeans som inte är så snygga och typ 4 t-shirts. Och jag tänker inte köpa några nya kläder heller, då har jag ju massor jag inte kommer att använda igen.

Så med skruttiga kläder och hängröv är det inte ens lönt att borsta håret eller sminka sig.
Ni vet när man pratar om folk som gått ner sig när de fått barn? Thats me!



Här skulle det varit en bild på ett troll, men det kan ni fetglömma :)