Gnälligt.

Det går nån slags feberinfluensa som har drabbat många jag känner. Däribland min käre sambo, alltså bara en tidsfråga tills jag får det.
Linda på jobbet ringde igår morse och jag sa att det är på gång, skrovlig i halsen kände jag mig.

Åkte till tandis med Rocky som trillade ner ifrån nåt (som jag inte såg för jag stod vid spisen som alla kvinnor gör) i torsdags som resulterade i att alla tänder inte är hela numera. Första gången där och det gick bra utan för många tårar.

Väl hemma igen kände jag mig lite trött och la mig på soffan, ställde klockan för säkerhets skull, och när den ringde kändes det inte alls bra. Tempen visade 38.2 och jag har inte så mycket till val än att åka till jobbet. Det passar ju extra bra att bli sjuk denna veckan när chefen är på semester i utlandet.
Jag har nog aldrig gjort så få knop som igår, tur var nog det, för tempen hade ökat till 39.1 tills jag kom hem.
Vaknade med feber i morse men har väl varit rätt ok på eftermiddan, är det samma som andra haft så stiger den snart igen, och det hoppas vi ju inte på.

Det lilla barnet har ju inte alls tyckt det varit roligt att jag legat hela dan. Först blev jag glad för jag såg att han och Vera lekte så fint med varandra, han kittlar henne, slänger sig på golvet och då ska hon slicka honom i ansiktet, för det är ju verkligen jättekul. Sen gick det överstyr och för första gången upptäckte Rocky att hon har en svans. Då var det slut på det roliga. Sen hittade han toaborsten, bet mig, hårt som fan och slog i sönder en lampa.