Nä jag vet inte. Allt känns bara skit nu. Morfar dog och det gjorde nog jag oxå lite. Min bästa morfar, som tvättade mina öron med absolut när jag gjort hål i dom på tjejernas toa i femman. Jag fick inga hål och gjorde egna. När mamma upptäckte det och frågade morfar vad hon skulle göra med ungen visste han ingenting...
Min morfar som byggde pulkabackar av snön fastän han knappt kunde gå.
Min morfar som lärde mig hur man får igång en gräsklippare som inte funkar.
Min morfar som inte kände igen mig sist jag var där, inte förrän tänderna kom fram. Som bara låg i sängen i helgen och dog en stund efter vi kört.
101010
Jag undrar om han träffar mormor där han är nu. Då hoppas jag att dom håller sams.
Fastän jag inte varit hos honom på länge, helt egoistiskt, saknar jag honom massor. Och det gör så ont att veta att jag aldrig kommer träffa honom igen. Kranen är på!
Låt du kranen rinna! Här finns en axel att blöta ner när du behöver. Stor kram
SvaraRaderaBeklagar sorgen, vet hur det är att förlora en nära, min morfar stod mig också väldigt nära, en stor tomhet, kramar till dig..kära vän.
SvaraRaderaKranen gick på här också när jag läste ditt inlägg. STOR KRAM.
SvaraRadera"tröstkram" från mig
SvaraRadera