torsdag 15 december 2011

God-damn!


Nu är det nära. Jävligt nära.



Är jag redo? Jag vet inte, har väl inte så mycket till val egentligen.

Men jag är livrädd, både för det faktum att den ska ut genom en kroppsöppning som inte har storlek som en handboll, och att jag undrar om jag verkligen kommer att kunna ta hand om en liten bebis.
Det ska bli spännande att träffa bebisen men jag kan inte påstå att jag längtar, det är ju det där stora hindret i vägen...

7 kommentarer:

  1. Du kommer att bli en jättebra mamma och det där hindret är inte så farlig som du tror. Kram

    SvaraRadera
  2. Jag är fullkomligt övertygad att du kommer att du kommer att ta hand om din bebis perfekt. Det blir väl som oss alla andra, man lär sig under tidens gång:) Kram fina Emma!

    SvaraRadera
  3. jag undrade också om jag verkligen skulle kunna ta hand om en liten bebis. jag frågade personalen på sjukhuset om ALLT HELA TIDEN innan vi åkte hem o då bodde jag där i 5 dagar efter.. jag var jättenervös för att åka hem från dom trygga kunniga sköterskorna men sen när man kommer hem så reder man trots allt ut det! o annars så frågar man dom man känner och litar på!. förlossningen kan jag inte säga så mycket med eftersom lillefis hillade in sig och fick skäras ut, MEN jag vet att trots att det blev lite drama runt min buse så upplevde aldrig jag det då jag blev så väl omhändertagen både innan, under tiden och efter så jag kände mig totalt trygg hela tiden. den tryggheten om omsorgen är jag säker på att även du kommer att få.

    SvaraRadera
  4. Du är en sån underbar människa(och du vet ju hur du inte vill ha det)kommer att bli den bästa mamman i världen till din lilla bebis!!

    SvaraRadera
  5. Håller med övriga talare. Du kommer att vara förtvivlad, astrött, blekgrå, lukta bajs och känna dig som världens lyckligaste i världen:-) Bästa mamman till bästa valpen <3

    SvaraRadera
  6. Det kommer att gå fint Emma! Du kommer att vara den bästa mamman till ditt barn. Alla är lika okunniga även om man träffat och passat tusen ungar innan. Man kan ändå inte föreställa sig hur det är att ha en egen. Och första blir ju en test-unge, men Erik har blivit "bra" ändå :)
    Lycka till. Och förlossningen är så jävla häftig. Jag är avis!
    Puss

    SvaraRadera
  7. Ja, du har ju närmre än mig ;P Än så länge har jag inte börjat få panik, det enda jag är rädd för med förlossningen är nålar, resten ordnar sig säkert ;) Allt kommer gå bra och tvekar inte på att du kommer bli en jättebra mamma du med :)

    SvaraRadera