Det har inte vänt än..

Min otur håller i sig. Kråkan har visserligen vatt borta ett par dar så då är det väl dags för nästa.

Som en katt som tar frivarv i luften. Och jag springer ut till Ronja som fullkomligt har panik och bara snurrar och snurrar.. Jag är säker på att hon ska dö och jag tänkte sitta där hos henne och lugna henne tills det var dags. Men hon lever fortfarande och jag vet inte hur jag ska göra.

Han som körde på henne kom iallafall tillbaka och frågade om jag behövde hjälp med att gräva ett hål. Det hade han inte erbjudit sig om han vetat hur många stenar vi har under gräset. Men det var en god tanke.

Håll tummarna för att Ronja fixar detta!