Oaktsam

Idag har jag ont i magen.
Rocky har lärt sig rulla över på mage, Rocky tycker inte det är så värst spännande att ligga på mage. Då kan man tro att han skulle vara så smart att han låg stilla, men nej då. Han rullar, gnäller, och jag vänder tillbaka. Efter alla rullningar föll det sig så illa att han hamnade med huvudet på kanten på babygymmet. Varför skulle då det vara illa? Jo så här var det.

Svärmor och svärfar skulle komma upp och hämta oss, dåligt med bensin på bilen och en redan onödig runda till byn, dom var snälla och ställde upp. Eftersom jag inte har egen bil med och själv kan bestämma när jag ska hem igen är det bäst att ta ut hundarna en runda.
Så ja, Rocky ligger på sitt gym, hundarna ska förbi. Det ska tilläggas att hundarna går aldrig på gymmet när det är på golvet (jo ibland Nikita men hon ser ju inte så jag håller koll på henne). Idag var det särskilt brått för Vera att komma ut, Nova och Troja var i vägen och då är det väl en fantastisk ide att ta genvägen över gymmet. Jag ser en tass hamna precis innan hans öra, och Rocky blir skitledsen. Jag tror att han bara blir rädd, klart som fan om en stor hund kommer susande över honom, sakta men säkert skiftar hans panna över till rött.


Om hon har snuddat till honom eller faktiskt trampat på honom vet jag inte, men jag blir så jäkla arg på mig själv. Hur kan jag vara så oaktsam? Även om det inte är något som brukar hända KAN det ändå hända! Jag kan inte begära att dom ska fatta att man inte gör så, och jag tänker inte lära dom att inte gå nära honom, det kommer bara bli fel sen när han börjar krypa/gå.

Så, det är fritt fram att berätta vilken dålig förälder jag är, jag kan nog ändå inte känna mig sämre än vad jag gör.