Jag tänker inte sätta mig in i nån debatt, för jag har inga bra argument. MEN, såklart fick ju varg motståndarna vatten på kvarnen och menar saker i stil med att "vargen är ett rovdjur, därför ska dom dö". Alla (hoppas jag) vet att vargen är ett rovdjur och ska behandlas med största respekt. Fastän de är flaskmatade och vana vid människor, är dom inte tama! Det visste djurvårdaren om, tro inget annat. Vad som utlöst attacken kan vi bara spekulera i då inget sett vad som hände. Och bara för att ingen såg vad som hände kan vi inte ta för givet att hon betett sig som man inte ska, eller att hon var en dålig flockledare. Flockledare tror jag f.ö. inte att hon trodde hon var.
Jag har hälsat på vargarna. Vargar födda 2009, skulle kunna vara samma vargar tidningarna skriver om idag. Vi var där på en tema dag 2010, och föreläsarna alt. djurskötarna var väldigt kunniga i sin sak. Vi pratade varg i flera timmar innan det var dags att hälsa på, och vi fick tydliga instruktioner innan vi gick in. En del av detta var att vi inte skulle gå fram till vargarna, utan de kom till oss om de ville träffa oss. Och det gjorde dom. Vi var där på vargarnas villkor och hade de inte gillat oss hade vi inte fått köra fingrarna genom deras tjocka päls, och jag hade aldrig fått känna en vargs nos mot min kind.
Vilda men så nyfikna. Och med tanke på vad som hänt, skulle jag göra det igen? Absolut!
Jag också! Tyvärr är det vi gjorde nog något som man inte kommer att få tillfälle till igen så vi får bevara detta fantastiska möte med detta underbara djur i våra hjärtan. Det jag minns starkast är den respekt och ödmjukhet jag kände när jag satt med ledarvargen Farkas och just körde fingrarna genom pälsen och fick en slick på kinden till svar. Rädd? Icke!
SvaraRadera