Shit, idag hände det. Jag släppte lite på min gard. Och det höll på att sluta i katastrof. Förklarade för Linda som jag jobbar med hur jag kände och varför, samtidigt som jag förklarade att jag är inte så förbannat okänslig som de tror = om jag ser lite putt ut kan det bero på att jag är ledsen. Och det får ju ingen se.. Helt plötsligt börjar underläppen darra och ögonen börjar fyllas, varpå jag vänder mig om och säger:
-Hejdå, vi hörs.
Trevligt, det vet jag. Men om det börjar finns ingen hejd på skiten och det är lagom kul att lipa som en idiot med kunder i affären. Nä. Då är jag väl otrevlig för det.
För otrevlig har jag hört att jag är. För det kan inte vara så att de som inte säger att jag är otrevlig, faktiskt tycker att jag är trevlig, NoNo.
Man ska kunna ta negativ kritik, absolut. Men är det lätt när man sällan eller aldrig får någon positiv? Sen har jag väl själv gjort skit för mig som svarar på kritik genom att se sur ut, fastän jag egentligen tar åt mig som fan och gråter när ingen ser. Självförtroendet är inte så stort som det verkar.
Nu släpper jag verkligen garden, men det är ingen som ser mig nu.
Jag är bortvald, le och se glad ut.
Fan vågar jag publicera?
Du är inte bortvald här i alla fall!!
SvaraRaderaHär står alltid dörren öppen med kaffet på. Här kan du släppa garden och visa ditt rätta jag. Superstor kraaaaaam!
DU ÄR FANTASTISK!!
SvaraRaderaVar precis inne på Lottas blogg och tyckte hon skrev så bra, men det har du med gjort märkte jag så jag berömmer dig lite med =)
SvaraRaderaGråt, säger jag bara. Det gör inget om man gör det i sin ensamhet, bara man gör det. Bra att du publicerade, text från hjärtat blir sällan fel. Hoppas vi ses på söndag, "sofie på kursen"
Klart att du ska publicera!! jag tycker du är trevlig. Ssss dom skulle varit med oss i Hovdala! Vem som helst hade börjat tjura efter den rundan men inte du. Stor Kram! Tro på dig själv och din potential, det gör jag och säkert andra med mig.
SvaraRadera