På sista tiden har de flesta inlägg handlat om snö, kyla och sug. Hur mycket det suger då. Blä. Idag upptäckte även lilla Vera hur mycket snö vi har här, så mycket snö att man bara kan gå över staket. Inte bra.
Morgan skottade en hel massa men nu vet hon ju att hon kommer över så hon gick fram och tillbaak för att hitta nånstans att gå ut. Jag är i varje fall oerhört tacksam att det inte kom en bil, eller plogbil, traktor eller nåt annat utan spikdubb på vägen när hon gick omkring därute och spanade läget. Som sagt oerhört!

Jag äger ju en JRT oxå, en sjuåring som bor hos mamma, och bara kommer hit när mamman ska iväg. Jag fick den här hunden av en god vän när hon var nästan ett år för hon skulle användas till jakt men det var hon inte ett dugg intresserad av. Hunden Dilba var en väldigt lugn hund som verkade himla glad för att hon fick ligga i soffan och sova.
Men en dag ändrades hon, sur och tvär, och flög ofta på lilla Nikita som blundade och hoppades på att hon skulle sluta (vilken Pitbull..). Jag skyller på dålig aktivering från min sida och nya hundar som kanske Dilba inte trivdes med. Därför blev jag glad när mamma ville passa Dilba på semestern, för 2,5 år sedan.
Dilba trivs hos mamma och när hon kommer hit är hon lika sur som vanligt. Därför har jag väl inte jublat när hon skullat (!) vara här. Att hon försöker elda upp huset, kissar på Nikitas näsa och skiter under bordet spelar väl oxå in.
Så slog det mig i fredags, jag har ju aldrig tränat med Dilba, undrar om hon fattar? Så jag plockade fram min klicker, klickar in, klickar upp, klickar henne till att gå mellan mina ben som hon var väldigt skeptiskt till. Dilba är glad, leker lite med de andra hundarna, och somnar gott. Hon vilar på lördagen. Klickar söndagen igen, kommer på att klicka henne i en låda och det funkar! Dilba har varit lugn och glad hela dagen. Dock inte när mamman kom och skulle hämta hem henne.

Att hunden har varit sur har ju inte berott på henne, det är ju jag som har varit sur och nästan letat efter nåt att klaga på. Hade jag nu inte varit så förbannat långsur hade jag tränat henne för flera år sedan och hunden hade kanske varit lyckligare. Dessutom var hon skit rolig att jobba med, snabb och alert, till skillnad från de andra latmaskarna.

Jag är åtminstone glad att jag kom på detta själv och ingen behövde påpeka det. Men jag erkänner mina misstag.