Radiotjänsten Kiruna.

Ska vi ta den där om Radiotjänsten då? Av respekt för den påkissade låter jag henne vara anonym.

Vi sitter ett gäng fruntimmer hos vännen och har det trevligt, vi skrattar mycket och allt är som det ska vara. Så ringer telefonen, hon vill inte svara för det är ju säkert en sån där telefon försäljare. Så telefonen skickas över till mig för att jag ska svara, hon skickar ut mig så de inte hör TV:n, jag fattar inte varför? Så säger nån att jag ska svara "radiotjänsten", så det gör jag,
-"Radiotjänsten Kiruna?!"
Hon har rätt, det är en telefon försäljare, som blir tyst ett tag men finner sig snabbt och frågar efter dom som bor i huset. Nä dom är ju inte hemma.
Jag lägger på luren och när jag kommer tillbaka skrattar min kompis så hon ligger dubbelvikt. Hon kippar efter andan och frågar:
-Sa du Radiotjäntsen Kiruna?
-Ja, sa jag.
Då skrattar hon ännu mer och resten av fruntimmerna hänger på.
-Sa du verkligen det?
-Ja?
-Jag (kippar efter andan, igen) kissar på mig.
Sen försvann hon in på toaletten och var där inne ett bra tag.
Sen kommer hon tillbaka, skrattar fortfarande lika mycket, men då var det väl okej, trycket var ju lättat.

Sen börjar hon, -jag sa, hahaha, att, hahaha, tänk om, hahaha, det är, hahahoho, radiotjänsten!!
Då visar det sig att, läs här nu, att de inte betalar TV-licensen och de ringer med jämna mellanrum för att höra så de verkligen inte har nån TV. Därför fick jag gå ut ur rummet så de inte skule höra TV:n, om det nu var dom.

Fast om det nu hade varit dom som ringt hade jag nog varit hiskeligt snabb och undrat varför de ringde till sina jobbarkompisar?