Numero uno.

Jag får väl erkänna att jag har varit ganska nervös inför kursstarten, inget att erkänna egentligen för alla vet det. Jag har iallafall knappt kunnat sitta stilla och körigt i magen har det varit. Men så idag var det ju dags.
Mäkta besviken blev jag när klockan ver 19:30 och en kursare var på plats, förutom Andreas då. Ja jag fick ju sätta dem i arbete och svettigt började det bli, för hur ska jag kunna underhålla bara 2 ekipage med min planering som är gjord för en större grupp.
Vi körde igång med lite kontakt övningar och snackade lite. Då hör jag en bil och 20 minuter senare hade jag två kursare till, varav den ena var känd sen innan. Så instruktera den kända med kontaktövningar och klicka in hund nummer två, och då hade kursare ett och två kontaktat ett bra tag. Katastrof. Inte nog med det för då kommer hundskolemannen ut och ska träna på min kurs, nervöst!

Planeringen tog slut, hundarna tog slut, tacksam för hundskolemannen som hjälpte till med övningar som inte stod på papper.
Men det kändes bra att ha kurs igen, lite säkrare känner jag mig och står inte som ett rådjur i helljus när jag får frågor. Om ett tag är jag ganska säker på att det kommer att bli som att stå i kassan i affären, inte så tråkigt såklart, men tryggt och säkert för jag kan ju faktiskt det här!

Sen undrar jag såklart.. Varför hör inte folk av sig om de inte kommer? Nu står jag här med två kursare som inte kom idag och kommer de nästa gång?

En sak till, Vera valp ville hemskt gärna följa med på kurs ikväll men jag tyckte inte det passade såhär första gången, och när vi kommer hem och har Mira med oss blev hon nog litta sotis på henne för hon luktade hundskola. Vera var riktigt hård mot henne.
Vera <3 Hundskolan =)