måndag 14 december 2009

En vän.

En bästa vän. Som man kan ringa bara för att man är glad. Vill ha en kopp kaffe. Som finns där när man är ledsen som lyssnar och förstår.
Som man kan berätta allt för, pinsamt, roligt och väldigt intimt.
Vännen som får dig att skratta och du vet du kan lita på i vått och torrt.

Så slog det mig, var finns min sån vän?

Skrämmer jag bort mina vänner? Är jag jobbig?
Vänner finns det gott om, men just den där. Som jag kan lita på, skratta åt, skratta med. Lipa med, lipa för.

Är det inte vännerna som gör det värt att leva?

6 kommentarer:

  1. Hallå där! Du har just en sådan vän men du utnyttjar aldrig den ;-) Du är välkommen på kaffe när du än känner (om jag är hemma så klart haha) kram

    SvaraRadera
  2. Emma vännen...du har säkert den där vännen. Men öppnar du dig? För att ha den där vännen måste man kunna öppna sig och prata om allt. Kanske är du lite som jag, jag har den där vännen, men pratar sällan om sånt som kanske skulle behöva komma ut. Och har du inte, så är jag gärna den där vännen. Kram

    SvaraRadera
  3. Kan jag också undra ibland. Det sista året har verkligen visat att jag inte har någon sådan. Det sägs att i svåra tider så visas det vem som verkligen är ens vän. De jag trodde fanns inte och finns inte kvar. Ska väl inte tycka synd om sig själv, har ju en ganska billig telefonräkning och alla kakor jag bakar får jag äta själv, men vem annars lyssnar? De som vet säger att man ska ta "lyckopiller" men stärker de självkänslan?

    SvaraRadera
  4. Åh fina kommentarer, blir tårögd.. Jag tar åt mig!
    Och kusin, jag fattar piken. Ät inga piller, höj telefon räkningen istället.

    SvaraRadera
  5. Hoppas att du vet att du alltid är välkommen hit o att du kan ringa dag som natt om det är nåt... Känner du att det är dax för en singstar / "gråtafest" snart så hör bara av dig!! Kramiz L

    SvaraRadera