I Fredags, dagen efter vi hade varit vid havet började Troja visa att hon hade ont någonstans. Kunde inte urskilja var hon hade ont, jag klämde o kände, drog o grejade. Hon säger inte något då men när hon ligger på sin bädd piper hon hela tiden. Jag var inte ens säker på att det var så, hon pep ju bara när vi var i närheten. Lustigt. Lagom till helgen oxå såklart. Men i lördags kom Morgan på vad det var, svansen, visst hade jag sett att den bara hängde där liksom men hon säger ju inget när jag rör henne. Men i lördags sa hon minsann till, i form av ett gallskrik. Stackars lilla hund. Vattensvans kom vi på att det var. Förbannat jobbigt att blogga från mobilen så jag ger upp nu. Kramar