2 yra höns ska inte irra omkring tillsammans. Så är det.

Jag och Sussa har pratat länge om att vi skulle åka till Hovdala och gå hundslingan där. Nu hade vi äntligen lyckats fixa en dag vi båda kunde och det såg vi fram emot. Vi känner oss ganska duktiga när vi kommer fram för vi hittade hundslingan ganska fort. Vi läser kartor som finns på skyltar, vi letar kartor att ta med oss men dom var slut.
Men vi hittar iallafall vilken färg vi ska följa. Vandringen börjar. Det var väldigt fint där vi gick, hundarna skötte sig bra. Vi följer färgen. Det var längesen nu vi såg nån hundskylt, men färgen på träd och grejer stämmer. Och vi ser tassavtryck överallt. Och vi pratar.

Vi har gått långt nu, men färgen stämmer fortfarande . Det kommer en skylt. Och vi känner inte alls igen det som visas på skylten. Vi börjar bli stirriga, och bestämmer oss för att gå tillbaka. Vi hade som sagt gått långt och länge nu.. Möter ett par och frågar dem om de vet något om hundslingan, jo den är ju långt härifrån, ni är på finjasjön runt nu.

Shit! Så vi går nästan hela vägen tillbaka, och letar efter var vi gick fel. Vi hittar var det var och bestämmer oss för att vi måste ju ändå gå slingan. Men fy då, vilken runda, jag undrar hur många mil vi gått idag. Jag är helt slut i kroppen och Nova går mest på frambenen, båda bakbenen är helt slut på henne.

Jag tyckte det var dåligt skyltat där, och många var på ställen som man inte såg vid första anblick. Vilken var synd. Men jag vill absolut åka dit igen, mycket för att de hade en bauta rastgård som man kunde få släppa sina hundar i. Det blev det ju inget av idag för hundarna var så slut.

Tack Susanne för en trevlig dag!
Nu ska jag lägga mig plant i soffan för att samla energi till morgondagen.. Kramar till alla underbara!!!